Historia

Välkommen till Svenska

Blonde d' Aquitaineföreningen

Blonde d’ Aquitaines historia i Sverige


De första djuren av köttrasen Blonde d’ Aquitaine kom till Sverige 9 mars 1987, då Joan & Hans Hjelmqvist importerade ett tiotal djur från Storbritannien. till sin gård i Dalsland. Denna nyhet som publicerades i ATL lästes av Lars Olén, som på sin gård utanför Skara hade en besättning Aberdeen Angusdjur, men hade sedan en tid velat byta till en ras med bättre köttproduktionsegenskaper. Han blev nyfiken på den nya rasens goda slaktkroppsegenskaper och tog därför kontakt med Hjelmqvist. Lars ville vara först med den nya rasen och beslöt därför att göra en import från Storbritannien tillsammans med bondekollegan Georg Sjödahl från gården Husgärdet i Axvall. Den senare drog sig dock ur och Lars annonserade i ATL efter medintressenter. Flera personer blev då intresserade, bl.a. Rune Lord från Kinnarp, Nils Johan Sahlström, Skövde, Svante Blomberg, Skara och Sven Johansson från Uddevalla. Dessa träffades och talade om att bilda en förening. Tillsammans med Rune åkte Lars till England för att se ut fina blondedjur att köpa, vilket resulterade i en import av 20 djur varav ett par tjurar. Dessa djur kom till Sverige i februari 1988 och senare samma år föddes Sveriges första blondekalv (en kviga) hos Svante Blomberg utanför Skara. Under året gjordes sedan ytterligare en import till Örebrotrakten och hösten 1988 bildades Svenska Blonde d’ Aquitaineföreningen med Hans Hjelmqvist som ordförande. Första årsmötet hölls hemma hos familjen Bergman på Mölltorps Gård, utanför Skövde. Något år därefter slutade Rune Lord med sin djurhållning och sålde Blondedjuren till Reiner Larsson, som på sin gård Heden utanför Lysekil nyligen hade ersatt sin SRB–besättning med Simmentalkor. Då Reiner hösten 1989 besökte Hjelmqvist förstod han att han ”hoppat i fel tunna” när han fick se de fina Blondedjuren och började sedan ersätta simmentalkorna med nio kor från Lord. Reiner tilltalades av Blonderasens köttkvalitet och importerade semindoser från Frankrike genom Pelle Björklund. Intresset för rasen fortsatte att växa och det importerades många livdjur från Danmark.  Blondedjur började visas på utställningar och man började spola Blondedjur på embryon. Reiner sålde många djur och medverkade på så vis till rasens spridning på hemmaplan, som i Norge, dit han exporterade både tjurar och embryon. Med ökad efterfrågan och stigande priser ökade antalet embryoinläggningar i början av 1990-talet, vilket. I mitten av decenniet drabbades Blonderasen av paratuberkulos och flera besättningar fick slaktas ut, vilket medförde att rasens fina utbredning fick ett abrupt slut. Sedan mitten av 90- talet har det funnits Blondetjurar på individprövningen av köttrastjurar och under 2000-talet har det skett livdjursexport till Finland, Tyskland, Danmark och Estland. De senaste åren har populationen legat på cirka 300 renrasiga kalvningar, men på senare år ser vi en ökad efterfrågan på tjurar framförallt från bruksbesättningar.


Blondeföreningens ordförande i kronologisk ordning

1.Hans Hjelmqvist, Sikhall, Dalsland

2.Yngve Lorentz Hallstahammar Västmanland

3.Kjell-Åke Johansson, Hjellesgate, Värmland

4.Per-Gustav Walters, Kullentorp, Skåne

5.Pelle Björklund, Gunnarsbo, Västergötland

6.Benny Johansson, Isakstorpet, Halland

7.Tommy Rehn, Flansbacka, Småland