Årets sommarmöte hölls i Småländska Skeppshult med omnejd den 7-8 juli. Ett tjugotal Blondeintresserade deltog i en välarrangerad träff med flera gårdsbesök, god mat (Blondekött givetvis) och studiebesök på ”Skeppspannan”, där man tillverkar matlagningsutrustning i gjutjärn. Första gårdsbesöket gick till Emanuel Eriksson, ung lantbrukare som äger 10 ha och arrenderar 23 gårdar belägna som längst 2 mil från hemgården. Han har ett ladugårdsbygge på gång som ska ge honom möjlighet att utöka besättningen från dagens 25 kor till 40. Den nya ladugården skall också inrymma 100 slaktdjur, men redan nu köper Emanuel varje år in såväl kvigkalvar som tjurkalvar, som han föder upp konventionellt till slakt. Sedan tre år tillbaka satsar han på Blondetjurar till sina korsningskor. En satsning som tillsammans med bra grovfoder och fri tillgång på färdigfoder gör att både kvigor och tjurar växer bra, menar Emanuel, som vid sidan av lantbruket också jobbar på en maskinstation.
Carl-Henrik Rehn (Kalle) på gården Släthult har varit bonde sedan 1997 då han slutade gymnasiet vid St Segerstad, men också han jobbar extra på en maskinstation. Han brukar 130 ha fördelat på 21 gårdar, varav den egna arealen består av 4 ha, samt 45 ha skog. De ca 50 dikorna betar på 11 olika ställen där tillsynen sköts av äldre lantbrukare. De flesta korna är simmentalkorsningar, men sedan fyra år tillbaka används Blondetjurar till korna. För närvarande tjänstgjorde två Blondetjurar i besättningen. Kalvningssäsongen pågår mellan januari och april, vilket gör att en del kor betäcks inne och därför inte behöver gå med tjur. (Det skulle bli mycket med 11 tjurar till 50 kor). Precis som Emanuel köper Kalle in både kvigor och tjurar och föder upp till slakt konventionellt. Han väger djuren varje månad under stallperioden för att ha koll på tillväxten, som hos tjurarna brukar ligga på 1,7 kg per dag och hos kvigorna ca 1,1 kg.
Under sommarmötet gjordes även ett besök hos Sven-Allan Johansson i Sotaryd, en gård som han driver gemensamt med sin bror. Sven-Allan är pensionerad mjölkbonde sedan fem år som vill hålla betesmarkerna öppna och därför gått över till dikor. Besättningen består av fyra renrasiga Blondekor och nio korsningar. Samtliga betäcks med Blondetjur. Bröderna brukar 88 ha åker och beten och har dessutom 225 ha skog att sköta, vilket tillsammans med korna ger den pigge pensionären tillräcklig sysselsättning.
Tommy Rehn (kusin med Kalle) är fritidsidsbonden på gården Flansbacka som kombinerar jobbet som ladugårdsförman på en mjölkgård med en egen besättning om ca.15 dikor, varav 10 är renrasiga Blonde. Ungdjur och förstakalvare bor i den befintliga ladugården på vintern, medan de äldre korna går ute, de äter under tak och har en vågformad tälthall att lägga sig i. Detta tycker han fungerar så bra att han planerar att sätta upp ytterligare en hall eftersom besättningen växer. Korna kalvar tidigt på våren och Tommy seminerar själv sina kor med franska tjurar och använder endast tjur som ”målvakt” (får ta hand om ev. omlöpare). Tommy har ett stort avelsintresse och avelsmålet är starka robusta djur med bra tillväxt. Detta har även medfört de satsningar som gjorts på Blonde som faderras hos ovan nämnda köttproducenter. Det var intressant att få studera villkoren för dessa småländska nötköttsproducenter och vilka olika förutsättningar man har som bonde. Ett stort tack till dessa arbetssamma arrangörer för en trevlig Blondeträff!!!
